Satte mig igår med min redovisningsuppgift i psykologin, helt oförberedd. Började med att ringa Flasse för att få någon annans perspektiv och bolla lite tankar och sedan satte jag mig o skrev. Idag fick jag tillbaka provet med omdömet MVG. Känner mig VÄLDIGT nöjd med mig själv just nu.

Så här såg uppgiften//redovisningen ut:

En del psykologer menar att tonåringar är "egocentriska" men inte egoistiska. Vad  innebär det?             

Skillnaden mellan egoistisk och egocentrisk kan beskrivas som att en egoistisk person bara bryr sig om sig själv, sätter sig själv i främsta rummet. För att lättare beskriva hur jag menar tar jag upp ett par exempel:

Det finns tre kakor och en egoistisk person bryr sig inte om att fråga om någon annan vill ha utan slukar gärna alla tre om det är det den vill. ”Huvudsaken att jag får”.

Vill gärna ha hjälp av andra om den vill/behöver det men smiter gärna undan om någon annan ber om hjälp. Återigen ”Huvudsaken  jag får hjälp”.

En egocentrisk person däremot tror att omvärlden ser personen. Man skulle kunna säga att den har ”en osynlig publik”. ”Här kommer jag och alla tittar på mig”. Fick mig ett gott skratt eftersom jag just upptäckte att min tonårsdotter är väldigt egocentrisk. Hon måste sminka sig innan hon åker till affären… Ett tecken på egocentrism! =)

Å andra sidan tror jag inte att detta hör enbart tonåringen till utan kan mycket väl följa med upp i vuxenlivet. Både på gott och ont, skulle jag tro. En egocentrisk person tror jag kan ha gott självförtroende och kan alltså bli en människa som faktiskt drar till sig blickarna. Det är naturligtvis inte bra om det går till överdrift så att man istället blir självgod men ett visst mått av egocentrism tror jag bara är nyttigt.

Jag tror heller inte att egocentrism drabbar alla tonåringar, långt ifrån, utan det är nog väldigt individuellt. Det drabbar nog lättare personer som av naturen är mycket utséendefixerade och modemedvetna, gärna vill ”vara” någon eller personer som är väldigt osäkra på sig själva, som känner att de inte riktigt ”duger” i andras ögon.

Är det rimligt att se störningar hos små barn som resultatet av brister i samspelet mellan mor och barn? Diskutera fördelar och nackdelar med ett sådant synsätt.

Ja, jag tror att det är rimligt att se störningar hos barn där det brister i samspelet mellan mor och barn. Jag tror att barnet måste knyta an till en speciell person för att känna sig tryggt och utvecklas på ett bra sätt, att det måste få uppskattning, uppmärksamhet, bekräftelse och uppmuntran. Får det inte allt detta kan det utvecklas till ett väldigt otryggt, osäkert barn vilket kan ta utryck på flera olika sätt. Bland annat kan det vara så att barnet klarar saker sämre än sina jämnåriga, talet kan bli försenat, barnet kan bli klängigt alternativt avståndstagande, barnet vänder sig inåt istället för att söka (och få) uppmärksamhet utåt, hos mamma.

Fördelen med detta tänkandet är att man från barnets födsel kan se till att det får gott samspel med sin mor alt. Annan vårdare. Detta är något som BVC är uppmärksamma på och kan då hjälpa till att styra samspelet åt rätt håll. Mamman kan ha fått en förlossningspsykos eller depression som gör det svårt för henne att möta barnet annat än för dess fysiska behov som mat, sömn och blöjbyte och i detta fallet kan mamman och barnet på ett tidigt stadium få hjälp med kontakten. Det måste inte nödvändigtvis vara mamman som står för det goda samspelet även om det är det bästa eftersom hon oftast bär på maten,  det skulle lika gärna kunna vara pappan eller någon annan vårdare. Huvudsaken det är en person som har hand om barnet dagligen, har barnet nära sig, jollrar med det och tittar på det, ger det den uppmärksamhet det behöver och alltid finns till hands.

Nackdelen med detta synsätt tror jag kan vara att en mamma som känner sig otillräcklig och som en dålig mamma kan bli en dålig mamma utan att vara det från början om någon skulle påpeka att det finns brister i symbiosen. Det kan till exempel vara så att barnet lider av någon sjukdom som inte går att diagnostera vid späd ålder och därmed är kanske inte barnet öppen för någon kontakt eller något samspel alls. Påpekar man detta för en mor som redan känner sig otillräcklig kan det få följder som depression eller passivitet och dessutom leda till att mamman får skuldkänslor och prestationsångest. En deprimerad mamma tillbringar ännu mindre tid med att titta på sitt barn och vara det nära. Det kan bli en ond cirkel.

Det är naturligtvis bra om det upptäcks på ett tidigt stadium eftersom det av naturen är så att mammor knyter an till sitt barn och om så inte är fallet kan man fråga sig varför och kanske gå igenom försiktigt hur familjens rådande situation ser ut. Familjen kan befinna sig i någon kris då mamman inte har orken att ge barnet mer än dess elementära behov eller kanske finns det missbruksproblem? Ja, det kan vara flera orsaker men innan man kommer o trampar någon på tårna måste man försiktigt ta reda på vad som gör att det brister i symbiosen så att man inte förvärrar problemen.

Jag tror inte att det kan bli försent att skapa ett gatt samspel eftersom barn ”tror gott om alla” och även om mamma varit otillräcklig, ur barnets perspektiv, så blir hon mottagen med öppna armar av barnet bara genom att ge det ett leende eller ett kärleksfullt ögonkast.

Susanne Lindahl

Du har gjort en mycket bra redovisning. Svarat mycket väl och utförligt. Din analys av utvecklingen hos barn och störningar var utomordentlig och dina egna reflektioner viktiga och sanna.

Omdöme MVG       / Jane

Sitter i skolan o väntar på att klockan ska bli 14 så att nästa lektion börjar. Så himla trist med håltimme... 2 timmar att slå ihjäl. Visserligen hade jag kunnat åka hem men det känns meningslöst när det inte handlar om längre tid.

Fått låna lite anteckningar idag till samhällsprovet imorgon så ikväll blir det samhäll, matte o engelska för hela slanten.

Undrar hur det går med Liam idag på dagis. Insulinet fungerar inte som det gjorde innan han blev magsjuk så jag hade inga klara besked att ge dagispersonalen imorse då vi pratade doseringar men de har inte ringt så förmodligen strular det inte alltför mycket i a f. =) Man får glädjas åt det lilla!

Nu ska jag ta tag i psykologin en stund!

CYA!

Ja, inte ens tuppen är vaken när vi kliver ur sängen. Blev sent igår så jag är trött o ville inte alls gå ur sängen. Kallt är det här oxå. Brr...

Idag är det dags att återgå till rutinerna efter en veckas sportlov med magsjuka. Liam har ju faktiskt börjat äta igen och därför hoppas jag att han är välkommen till dagis. =) Ska bli skoj att komma tillbaka till skolan. Tänk om man hade tyckt det när man var 14-15 år...

Har lite middagsångest idag. Idétorka! Så middagsförslag är varmt välkommna. Måste vara något som går snabbt dock eftersom jag inte är hemma förrän vid 16.30

Dags att ta pojkarna vintermunderingen o sedan ut i kylan, ca -20*.... Man kan hålla sig för skratt!

Jag pratar om skolarbeten/prov som jag har framför mig. Klarat av psykologin idag, redovisningsuppgift. Phu! Det är ett stort arbete att skriva ner tankar och reflektioner blandat med fakta och denna gången tog det mig tre timmar. Tycker dock att psykologi är så kul att jag skulle kunna göra dessa uppgifter hur ofta som helst. Det roligaste är egna reflektioner då det inte finns något svar som är rätt eller fel utan man skriver ner det så som man själv uppfattar saker o ting.

Nu ska jag ta med mig "guben min" in i duschen och sedan tänker jag göra natt av denna kväll! =)

CYA!

som tur är. Putte är just hemkommen från en nöjestripp med bilen i snön och vi ska ta en snabb fika innan jag sätter fart med pluggning - igen. Putte ska sätta sig i soffan o kolla på film... =( Jag vill med ju!! Men men, jag får nöja mig med böcker, Ballerina-kex o kaffe!

Idag har jag haft "frossare-dag", bara frossat i massa skräp på YouTube. Med skräp menar jag saker som får mitt hjärta att blöda. Vill inte lägga ut länkarna här just nu, de kanske kommer en annan dag, men vill ni se innan dess så sök på "Baby Brianna" eller "The story of Peter Connelly". Usch! När jag ser sånt blir jag extra pussig mot mina egna barn så Liam har fått MÅÅÅNGA pussar idag! =)

Dags för en cigg till kaffet!

CYA!

att blogga egentligen...

Allt bara förstörs. Jag funderar på vad somliga egentligen är ute efter när de är tykna o påhoppiga då de vet att de inte är önskvärda. Varför prackar man sig själv på andra?

Jag skippade Finspångsresan men fick ändå ge mig ut. Sara skulle komma med tåget kl 11.10 men ringde mig vid 10 från Vara station. Tågets växlar strulade och det var både det ena o det trdje problemet. Suck, suck, suck!

Sa till Sara att ringa sin pappa som bor 3 km utanför Vara så att han skulle hämta henne och hon kunde komma hem imorgon ist men det gick inte, han var insnöad. Vem fan var inte insnöad??? Men där kan hon ju inte sitta... Bara att börja skotta, skotta, skotta..... och efter att ha skottat lite till var det bara till att blunda, ta fart o köra. Åkte sedan de ca 5 milen, hämtade Sara o sen hem igen. Väl hemma på vår lilla framfartsväg som är 1,8 km lång blev jag alldeles snöblind. Jag såg ingenting, allt var bara vitt, och ca 200 meter hemifrån kom jag utanför vägkanten och det fanns inte en chans att komma upp igen. Så, fast i ett dike och blev till slut uppdragen av en traktor. Men, vad gör man inte för barnen...?