Jag hade just gått o lagt mig för att läsa lite när jag hörde att Liam skrek. Inte ett "vanligt" skrik utan ett panik/skräck-skrik. Detta har hänt två gånger tidigare och det är lika otäckt var gång. Han gråter inte med tårar utan bara skriker.

Jag rusade ner o tog upp honom. Han var lika blöt i håret av svett som om han nyss klivit ur duschen. Han var så rädd att han skakade och ska jag vara ärlig blev jag jätterädd att det var ett epilepsianfall eller nåt eftersom han skakade så. Jag kramade honom hårt, hårt, han var stel som en pinne och fortsatte skrika. Efter en stund hörde jag att han försökte säga något och jag fick upprepade gånger säga "Va?". Han bara hackade när han pratade. Till slut hörde jag vad han sa; "Släpp mig inte, mamma".

Herregud, vad hemskt detta är när det händer!!! Nu förstår jag vad som menas med att skräcken kan lysa i ögonen... Hans ögon var kolsvarta och uppspärrade och det gick inte att få ögonkontakt. Påminde lite om en sovandes ögon, men han var i allra högsta grad vaken... och livrädd! Vad är det som kan skrämma en tre-åring så hemskt???

Tillslut lugnade han sig o ville gå o lägga sig igen. Jag frågade om han ville sova hos mig men det ville han inte, han ville sova i sin egen säng. Han visste inte vad han var rädd för, sa han... Och sedan var det som bortblåst - för honom...

Phu!

 

Nathalie

20 augusti 2010 10:35

läskigt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har knappast varit en aktiv bloggerska de senaste månaderna mest pga att jag inte haft ork o lust att blogga, men oxå pga att jag vet att det finns folk som läser som inte har ett skvatt med mig, min familj eller vårt liv att göra.   Men ett lite...

Har ingen lust att blogga, ingen lust att plugga.... =( Måste verkligen finna motivation för att plugga eftersom det är två saker som ska vara klara denna veckan och jag har väl inte tittat på någon av dem egentligen... inte ordentligt i alla fall. ...

Fick just ett samtal från sjukhuset i Skövde. De hade just pratat med barnmottagningen i Lidköping och kommit överens om att ge mig ersättning för resan jag gjorde helt i onödan vid Hampus uteblivna läkarbesök.    Detta trots att jag mailat fram ...

I detta inlägget för jag makens talan, inte min egen. Nja, min egen till viss del men inte på samma sätt som maken. Men eftersom jag inte vill tillbringa fredagskvällarna ensam i tv-soffan i höst så är det viktigt för mig oxå.   HUR ska vi få til...