Igår var det begravning för Richard Ekman. En riktigt jobbig tillställning men i efterhand känns det bra att vi var där.

Fem bänkrader framför oss satt hans mamma och hans systrar. Den ena av dem höll på att bryta ihop fullkomligt redan innan begravningen börjat. Hon grät så hon skakade och började hyperventilera. Jobbigt att bevittna och tårarna kom bara man såg henne.   

Richard var fotbollsspelare och halva Vara SK var där.    När man ser en hel hjord av killar i 30-års åldern stå o gråta så de skakar då är det lätt att hålla sig för skratt och svårt att hålla tårarna borta. Tror inte ett enda öga var torrt i kyrkan igår. Nästan fullsatt var det naturligtvis så avskedet tog lååång stund.

Efteråt var det samling i Församlingshemmet och dit in fick man köa. På vägen in stod nämligen hans mamma, båda systrar, pappa och hans pappas fru och tog emot alla som kom med kramar och ett "Tack för att ni kom". När jag kramade hans mamma strömmade tårarna och jag kramade henne hårt o länge. Hon talade om att hon funnit tröst i att gå till Richard o sitta hos honom och titta på honom...

Inne i församlingshemmet visade de ett bildspel på Richard från att han var liten och fram till nu. Han såg så himla glad ut på alla bilder och det var ju just sådan han var... Under bildspelet kom tårarna åter... Och  även en del skratt!

Nu så, begravningen till ända och det var skönt att ta ett värdigt Adjö!

På kvällen var jag gräsänka och håll i er alle man... Min man var på bilbingo med min bror och min mamma och ett par till. Japp, sådan är fördelningen i denna familjen; Jag hemma med barnen och gubben på bingo!

Nejdå, det är första gången han är iväg på bingo utan mig och för det mesta är det jag som åker själv.

Ikväll är Sara på matfestivalen... Vilket innebär att jag får gå upp mitt i natten för o hämta henne... Phu... Inte kul men ett nödvändigt ont.

Nu; mera kaffe och lite mer tjöt med Putte o Flasse!

CYA!

 

Madeleine

28 augusti 2010 00:06

Ååh, vilka fina bilder!
Gråter floder när jag ser alltihop...
Fast jag egentligen inte kände honom - mer än som av de trevligaste kunderna jag hade på Statoil!

Änglarna gråter... :´-(

lemon

28 augusti 2010 00:26

Ja, han var trevlig... =( Det är så himla sorgligt att han är borta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har knappast varit en aktiv bloggerska de senaste månaderna mest pga att jag inte haft ork o lust att blogga, men oxå pga att jag vet att det finns folk som läser som inte har ett skvatt med mig, min familj eller vårt liv att göra.   Men ett lite...

Har ingen lust att blogga, ingen lust att plugga.... =( Måste verkligen finna motivation för att plugga eftersom det är två saker som ska vara klara denna veckan och jag har väl inte tittat på någon av dem egentligen... inte ordentligt i alla fall. ...

Fick just ett samtal från sjukhuset i Skövde. De hade just pratat med barnmottagningen i Lidköping och kommit överens om att ge mig ersättning för resan jag gjorde helt i onödan vid Hampus uteblivna läkarbesök.    Detta trots att jag mailat fram ...

I detta inlägget för jag makens talan, inte min egen. Nja, min egen till viss del men inte på samma sätt som maken. Men eftersom jag inte vill tillbringa fredagskvällarna ensam i tv-soffan i höst så är det viktigt för mig oxå.   HUR ska vi få til...