Blääää.... Jag är så trött på psykologi att det står mig upp i halsen! Tentan är på torsdag och jag är så omotiverad som någon bara kan bli!

Har upptäckt att det är väldigt svårt att lära sig saker som är självklara. Alltså, när jag läser om vissa saker (det mesta) så känns det så himla självklart, liksom "Jaja, men det där vet jag ju..." och eftersom det känns så självklart så är det svårt att till fullo hålla koncentrationen vilket leder till att det är jättesvårt att lära sig olika begrepp o dylikt... 

Ett exempel på vad jag menar är Banduras "Bobo-doll"-experiment...

Självklart tar barnen efter... Men vilken teori hör Bandura till? Såna saker blir svåra att komma ihåg eftersom resten av texten är så självklar... Någon som har samma problem? Kanske fattar ni inte ett skvatt vad jag jiddrar om?! =)

Ähh, det gör inget! =)

CYA!

Har känt mig ledsen o skör hela dagen för att jag inte lyckas släppa tankarna på vad Hampus sa då jag körde honom till dagis i morse... Han sa att det var en kille på hans dagis som inte hade fått något besök av Tomten och heller inga julklappar. Detta gjorde mig väldigt illa berörd...

Fick ett par kommentarer på Facebook om att det kunde handla om Jehovas vittnen och som alla säkert vet så firar de inte jul. Men hur tar barnen det? Någon som är Jehovas som kan hjälpa mig att släppa detta genom att svara? 

Blir man inte ledsen, känner sig utanför osv när "alla andra" pratar om Tomten o julklappar? 

Började prata med dagispersonalen lite om detta och jag vet nu ytterligare orsaker till att jag aldrig skulle jobba på ett dagis... Jag vill inte jobba med barn eftersom jag tycker det räcker mina egna men nu fick jag en anledning till, som jag inte tänkt på tidiagre. Jag har alltid sagt att jag inte skulle klara att jobba på socialen eftersom jag inte skulle kunna "lämna jobbet" utan ta med mig hem ifall något barn far illa. Dagispersonalen tänker på samma sätt.... Vissa barn synar de extra noga efter blåmärken o liknande och den personalen jag pratade med sa att hade hon kunnat hade hon tagit med sig flera stycken ungar hem på en gång... Hua, hua, hua!!!! 

Nej, nej, jag ska jobba med vuxna människor!

Funderade på en sak häromdagen... Man ska följa med i nyheter och vad som händer i världen sägs det. Det ska ju vara så bra... Men ofta när man slår upp en nyhetssida så kan man läsa om barn som far illa, familjer som brunnit inne, ungdomar som blivit knivmördade, pensionärer som ramlat o brutit både armar o ben osv osv. Mest elände o skit! Vad skulle det vara för nytta med att läsa det? Skulle det på något sätt få mig att må bra???

Blä, vilken dag!

CYA!

When I told you that I was sick, you cried...
When I got into the plane to have my operation, you didnt even say goodbye!
I had luck and I got a donor heart.

But when I came home, I couldnt find you!
Nobody wanted to tell me where you were... And when I asked your mother she said with tears in her eyes: "Didnt they tell you who gave you the heart?"

Har inte haft lust att uppdatera på ett tag igen men nu behöver jag "prata av mig" lite...

Både jul o nyår har passerat med ro i alla fall. 2011 har börjat och jag är nöjd med det! Skönt med ett nytt år! =)

Mycket studerande blir det och det var så jag spenderade nyårsafton, med näsan i psykologiboken... Mindre rolig men väl ack så välbehövligt.

Idag skulle vi haft gruppmöte men eftersom Liam hade feber igår, bara 37,3, och otäck hosta så blev jag glad att vi ställde in gruppmötet. Liam fick vara hemma med mig idag! =) Imorse hade han 37,8, mitt på dagen hade han ingen feber alls och vid 15-tiden hade han 39,2...??? Det vill banne mig till o hänga med i svängarna! Vid 16.30 mådde han illa o ville gå o lägga sig. 10 minuter senare hörde jag något från hans rum så jag gick o kollade. Upptäckte då att han spytt i sömnen... Mysigt! Försökte väcka honom men fick knappt kontakt med honom. Satte honom upp men han bara rasade ihop... Försökte flera gånger med samma resultat. Panik!!!!! Kastade mig på telefonen o ringde 112 som skickade en ambulans direkt. 

Fick åka till Lidköping, jouren... Han mådde dåligt i ambulansen, spydde o bara låg, men när vi väl kom in till sjukhuset så vände det jättefort och han mådde bättre redan efter en kvart?! Jätteskönt! Vad som störde oss var att de inte hade en aning om hur det skulle hantera hans diabetes på jouren och det är ju först o främst för att han har diabetes som man blir så himla orolig....

Jag hade självklart blivit orolig om det gällt Hampus eller Sara också men det är ändå inte på samma sätt. Med Liam vet man att det kan gå riktigt illa, fort, pga hans diabetes och därför är det extra otäckt. Men de kunde alltså ingenting på jouren... De hade inte ens en ketonmätare!! Jag frågade dem nämligen om de kollat ketoner på honom men fick då svaret att de ingen mätare hade.... Jag frågade läkaren varför Liam blev som han blev och vad man kunde göra om det hände igen men fick inga svar på det heller. Det han kunde göra var att ringa Skövde o prata med någon diabetesläkare där om vi ville. Ja tack, det vill vi!!!! I Skövde sa de att vi kunde komma in om vi ville men då hade Liam piggnat till såpass att vi valde att åka hem. Skrutt-unge till o skrämmas!!!!

Nu sover han i alla fall gott i sin säng och jag sitter här med färg i håret. Borde verkligen gå o lägga mig eftersom jag har seminarium imorgon kl 8.15 men först måste jag in i duschen. Jag gjorde nämligen något idag som jag aldrig trodde skulle hända... Alla som känner mig vet att jag har fobi för spyor. Jag menar verkligen fobi. 

Om Putte är magsjuk så mår jag jättedåligt med hjärtklappning och orolighetskänsla. Ännu hemskare var det då jag körde taxi... Phu! Hur som helst, då Liam spytt idag och jag försökte få liv i honom så reflekterade jag inte ens över att jag fick spy på mig, både här o där, utan jag bara agerade. Han hade spyor på händerna och jag var ju tvungen o kalla hans bs och att han var nedspydd bekom mig inte ett dugg! =) Nu är det dock dags att duscha av sig!

CYA!