På begäran kommer här en repris från min tidigare blogg...

24 februari -09 hämtade jag Liam på dagis. Han var trött o hängig, snuvig o lite feber. När vi kom hem ville han inte ha middag (väldigt ovanligt för att vara Liam) utan fick gå o sova tämligen omgående.

25 februari -09 var han som vanligt igen så jag lämnade honom på dagis. När jag hämtade honom var han trött o hängig, snorig och andades tungt. Han fick Hampus Airomir på kvällen etersom jag vet av erfarenhet med Hampus att allt som händer om man åker in till sjukhuset för tung andning är just att inhalera. Han hade ingen feber. Ville inte ha mat utan fick sova...

26 februari -09 skulle jag åka till Trollhättan för att "gå bredvid" på ett nytt jobb. Eftersom Liam var hängig så frågade jag mormor hon hon kunde ta honom. Först körde jag alltså Hampus till dagis sedan Liam till mormor och sen åkte jag till Trollhättan. Jag hade telefonkontakt med mamma en gång under dagen för att höra hur det var med Liam och hon sa då att han sover mest hela tiden. Jag sa att blir han sämre får ni åka in... Men de har ju ingen barnstol i bilen så det skulle i så fall bli med ambulans. Själv försökte jag skynda mig hem. Jag var med på tre möten o sen sa jag att jag måste hem till min son som är sjuk. Inga problem, jag fick jobbet.

På vägen hem ringde jag mamma igen för att höra om hon ansåg att man behövde åka in med honom, jag hade ju inte sett honom på massa timmar så det var inte lätt för mig att veta, och det tyckte hon, så jag satte fart o ringa. Ringde vårdcentraler, flera stycken, men de hade ingen tid samma dag, ringde barnmottagningen men de hade heller ingen tid, klockan var ca 15. Ringde sjukvårdsupplysningen för att höra om jag kunde få en tid kl 17 när jouren öppnar men de kunde inte dela ut tider i förväg utan jag var välkommen att ringa tillbaka klockan 17.

När jag kom till mamma var klockan ca 15.30 och jag fick äntligen se hur det var fatt med lille Liam som vid detta tillfälle var 1½ år gammal. Han var så trött, så trött och hade svårt att hålla sig vaken. Nu satt jag i en riktig rävsax. Jag ville åka in till akuten med honom men då skulle jag kanske inte hinna till Hampus som måste hämtas från dagis senast kl 17. Alternativet var alltså att hämta Hampus först, sedan hem o ringa jouren för en tid eller hämta Hampus o sen åka till akuten. Alla alternativ tycktes urkassa och jag visste inte hur jag skulle göra. Putte jobbade... Tack gode Gud och tack lilla mamma, mamma erbjöd sig att hämta Hampus så att jag kunde åka till akuten med Liam.

När jag kom in med Liam helt utslagen i famnen så gick jag fram till receptionen och sa; Hjälp honom! Sedan tog det kanske 3 minuter så kom det in tre personer i rummet vi blivit tilldelade, någon/några minuter senare vällde det in ett gäng till... Inget jag reagerade över just då. Inte förrän en grönklädd kvinna kom fram o presenterade sig. Hon sa: Hej, jag heter - minns ej - och är narkossköterska. DÅ blev jag rädd första gången. Narkossköterska?? Vad är det frågan om? sa jag. Då kom läkaren Torun Bergdahl, och tog med mig åt sidan lite och sa: Vi tror att Liam har diabetes. Helt säkra kan vi inte vara men han visar de symptomen och vi behandlar honom som att det är diabetes. Ok, sa jag, men det är väl ingen fara för hans liv???? Torun svarar det som ingen förälder vill höra; Det är allvarligt men vi gör så gott vi kan...

Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. Jag såg mig omkring i rummet och det var fullt av vitklädda och grönklädda människor. Chock, chock, chock! Jag gick ut, klarade inte att se på mer. De stack Liam i armarna, benen, händerna och till och med fötterna men han var så borta att han inte ens reagerade. Jag ringde till mamma och till Putte och berättade. Kan inte föreställa mig hur hemskt det måste varit för Putte, som var fast på jobbet, att få detta samtal...

När jag kom in igen höll de fortfarande på att sticka honom och när jag står där i tumultet och bara tittar och känner mig helt maktlös dyker en av mina bästa vänner upp i dörren. Jag kastade mig om halsen på henne och ALLT släppte. Oj vad jag grät, tårarna sprutade och näsan rann. Men vad underbart det var när hon kom. Hon jobbar på sjukhuset och hade sett mig i korridoren. Hon trodde att Liam var nedsövd eller åtminstonde fått lugnande men Nej, han var så borta bara. Hon stannade hos oss en stund innan hon var tvungen att rusa tillbaka för att jobba. Jag är henne evigt tacksam för de minuter hon fanns vid min sida.

Sedan började de förbereda Liam för ambulansfärden. Jag tänkte ta min egen bil och åka bakom amulansen. Haha, helt befängt, men det fattade jag inte just då i mitt chockade tillstånd. De lyckades tillslut övertala mig att åka med i ambulansen i alla fall och jag bar ut Liam och la honom på ambulansbåren sedan bar det av till Skövde och IVA. Från ambulansen ringde jag till Putte och sa att om ca 10 minuter åker vi förbi Skara med ambulans om du vill hänga på, han jobbar i Skara. Med blåljus och tjutande sirener anlände vi till Skövde och Liam fick en säng och blev kopplad till massa apparater. Sedan hade han ständig övervakning det kommande dygnet. De kollade värden mm en gång i kvarten...

Jag har inget riktigt tidsbegrepp så jag vet inte hur länge vi var på IVA innan jag åkte hem. Ja, jag åkte hem. Jag orkade inte vara kvar... Jag var totalt slut efter allt jag varit med om och ville bara hem till Hampus, så Putte stannade hos Liam.

Dagen efter lämnade jag Hampus på dagis och åkte sedan till Skövde och blev kvar där hela dagen. Liam hade vaknat till lite men var fortfarande väldigt hängig och helt passiv. Han är annars en kille som ALDRIG är stilla men det var absolut inget problem nu. Han blev kvar på IVA ytterligare en natt innan han fick komma upp till barnavdelningen.

Och då äntligen visste vi att krisen var över. Nu återstod hårt arbete bara men det är ju fullständigt skitsamma. Liam levde!!

Nu har vi enats om ormarnas namn. Bonnie o Clyde. Det var det enda Putte kunde tänka sig förutom Charlie så det var bara för mig att acceptera eftersom jag ville ha ett "par-namn" till dem. Vi brukar kunna kompromissa och det gick ju bra denna gången oxå! =) Nedan, en bild på Bonnie, en knubbig sak, ungefär lika kraftig som en penna... =)

Ser inte fram emot morgondagen då jag räknar med att åtminstonde ett par utav oss kommer att insjukna i maginfluensa... Nåja, vem som helst, bara inte jag! Fast... Hellre jag än Putte. Konstigt va? Men så är det när man har en fobi. Jag HATAR när Putte spyr, hellre spyr jag själv. Med gossarna blir det inte alls på samma sätt, inga problem överhuvudtaget! Som tur är!

Önskar att febern kunde ge sig nu... Tidigare ikväll hade jag 38* MED alvedon i kroppen. Suck...

Jävla skit dag. Ångest och feber, huvudvärk o ont i halsen. Ångest för att jag missar skolan. Imorgon har jag dessutom engprov. Skulle behöva göra det för att inte hamna efter. Men jag orkar inte plugga idag o lär inte sätta mig o göra ett prov helt oförberedd. Sen har jag ju en stor uppg inför söndag. Redovisnings uppgift på tre kapitel i psykologi och ett diagnosiskt prov i psykologi. Funkar inte att säga till den elektroniska läraren att jag är sjuk. Ähh, funkar säkert på något sätt men orkar inte kolla hur.

Nu börjar även Putte känna av mina åkommor... Frusen o ont i halsen... Hampus öga är bättre eftersom vi fick en salva till honom på BVC. Toppen! Men imorgon ska Liam vara hemma från dagis. Dagis ringde förut o frågade om han kunde vara hemma eftersom de har flera sjuka personal på avd och vi vill naturligtvis inte lämna honom till vikarier, vikarierna vill inte ta ansvaret heller så det går jämnt ut. Denna sjukdomen är tydligen något som traskar runt just nu. Blä!

Idag har vi käkat riktig slarv middag men O så gott det är; Våfflor med sylt o grädde. Namnam. Hampus fick dock inga våfflor utan  pannkakor. Hittade inga glutenfria våfflor... Har ingen aning om ifall det finns överhuvudtaget. Men han älskar pannkakor så han blev nöjd ändå.

En hypotes; Är det inte elakt o säga till ett barn att du får gärna komma till mig, jag vill gärna att du kommer o sover över osv. när man VET att barnet inte FÅR göra detta för sin mamma av olika orsaker...........  -------------------------------------------------------------------------------------------------

Fick ta en paus i skrivandet eftersom Hampus just spydde... Å jag som hatar spyor!!! När jag tvättade honom efteråt sa han ""Tack för att du tvättar mig, mamma". Underbara gullunge! Nu sitter han i soffan igen, ren och med en hink framför sig. Suck!

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Tillbaka till hypotesen; En sån här händelse har inträffat idag. Inte i detta hemmet dock men när jag fick höra om det så började jag tänka... Fruktansvärt elakt mot barnet att göra/säga så!!! Oavsett om man tycker att mamman gör rätt eller fel som inte låter barnet åka dit så kvarstår ju faktum; Mamman bestämmer!!  Medhåll eller mothugg? Delge gärna er åsikt!

Putte kan inte förstå hur jag kan vara SÅ sjuk, jag har ju bara lite feber... Va fan, har karln aldrig varit sjuk eller??? Fattar han inte att jag just nu står o väger mellan Nangijala o livet??? Jodå, så är det, jag hör hur de ropar på mig från dödsriket. Låter undegefär som när Underjorden försökte ta Ronja i Ronja Rövardotter. " Koomm Sussssiiee, kooommm" Så inte bara är jag sjuk, jag är livrädd oxå. Sökte tröst hos Putte för en stund sedan... Men icke! Sa till honom att han måste tycka synd om mig. Det gör jag sa han men jag kan inte förstå hur du kan bli så ynklig, ta en alvedon så blir du ju bra sen! Skojar han eller...? En alvedon tar enbart bort frossan! Detta är mycket, mycket värre... Nu kommer snart dödsringaren, ska sova en stund till dess...

Eller kanske prova o röka lite... Har testat flera gånger idag men det smakar bara blä. Spelar ingen roll hur sjuk jag är så måste jag ändå prova om den lilla rykande pinnen kan smaka gott...!

Nu sprängs snart huvudet oxå. Gör nog bäst i att vila huvudet mot kudden en stund... Krya på MIG!!

CYA!

Jag "önskade" igår att jag skulle slippa bli förkyld med nästäppa, hellre tog jag feber. När man väl hamnat i nämnda situation är inte valet lika självklart längre... Vaknade med en temp på 38*. Mår så förbannat dåligt och fryser så jag skakar. Inatt hände något som i stort sett ALDRIG händer (ni vet; My space, your space), jag väckte Putte o frågade om jag fick krypa intill honom eftersom jag frös så. Klart jag fick även om jag tummar på hans nattsömn. Han är en gentleman, minsann! =) Om ni tycker att män är pipiga o ynkliga då de är sjuka, då har ni just läst om kvinnan som är 100 gånger värre än en man. Jag är mer eller mindre döende då jag är sjuk. Lika bra att gräva graven direkt... Så jag ska ringa begravningsbyrån sedan!

Lev livet idag alla friska satar och sänd en tanke till mig som är döende. Tack!

Förkylningen kommer så sakteliga krypande... Tung i huvudet, ont i halsen, ont i nacken, trött, fryser... Blä, blä, blä.  Har kurerat mig med echinagard som brukar hjälpa. Får väl se om jag har sån tur denna gången. Hatar att vara förkyld!! Har hellre feber o ligger dösjuk än är förkyld. Anledningen till det är självförvållad. Jag hatar att vara täppt i näsan och är beroende av nezeril. När jag är förkyld hjälper inte nezeril tack vare att jag är beroende så jag blir bomtät i näsan och det är fruktansvärt jobbigt både att äta o sova, ja att existera överhuvudtaget!

Har just upptäckt att människor som jag försökt hålla denna blogg hemlig för har börjat dyka upp här... Känns sådär bra men ok, finner de nöje i att läsa om mitt vardagsliv så får jag väl bjuda på det då. Blir lite nyfiken på hur de hittat hit bara, så känner Du dig träffad, skriv gärna en rad! "PSSST, L***A, det är INTE dig jag menar!!!!"

Lite kul med sunset besöksräknare. Man får IP-nr på alla som besökt bloggen och vissa känner jag igen sen min tidigare blogg...  Dessutom kan man spåra ip-nr så man ser var de kommer ifrån! Detta kan du även göra längre ner på denna sidan i vänstra listen om du har ett ip-nr du är nyfiken på!

Blir troligtvis hemma imorgon oxå eftersom Hampus ögoninflammation nu har spridit sig till det andra ögat oxå. Har sköjt det variga ögat som en galning idag och fått det bättre och lagom ett par timmar innan läggdags upptäckte jag det andra ögat, vilket betyder att jag inte kunnat skölja det alls många gånger. Ska snart gå upp o väcka honom för att skölja... Stackars kille!

Nu ska jag o "guben"" snart hoppa in i duschen och göra natt av denna kvällen.

CYA!

Idag blev det ingen skola för min del, något jag har ångest över eftersom man missar så himla mycket när man är borta. Men så är det när man har små killar. Hampus har ögoninflammation. Och eftersom han inte är direkt sjuk så har vi haft en riktigt mysig dag.

Nu vankas det matlagning. Lite kul idag eftersom det är en maträtt jag aldrig gjort förut, Flygande Jacob. En beställning från Dotera! Låter smaskens och verkar enkel, precis som jag vill ha det. =)

Har inte mycket övrigt att tillägga just nu så...

CYA!

Och eftersom Skrutt-Liam inte upphör med ovanan att dra av sig nålen måste andra vägar sökas. Därför ringde jag diabetssköterskan idag och diskuterade vad man kunde göra, om man kan ge honom långtidsverkade på kvällen och koppla bort pumpen. Men det var tydlingen ingen bra idé eftersom det långtidsverkande sitter i 24 timmar. Det fanns äldre insulinsorter men de skulle inte ens räcka hela natten... Hur man än vänder sig så har man arslet i bak... Hon tyckte jag skulle ta på honom heltäckande pyjamas, vilket vi oxå har provat. Det funkade ett par nätter tills han kom på hur han skulle göra. Små flinka fingrar på en envis, lurig liten kille! =) Jag hade ett förslag som hon skulle kolla upp. Att sätta nålen på baksidan av överarmen. Han testade ju FreeStyle Navigator och då satte de sändaren där och den fick sitta på utan problem i 5 dagar så det vore väl värt att testa kan jag tycka...? Men det var inte "brukligt" att sätta den där på barn i Sverige. Hon visste att det förekom på vuxna människor i utlandet men alltså inte i Sverige, så hon skulle ringa runt till lite olika sjukhus o rådfråga o höra sig för om de hade placerat nålen där på någon... Får väl se hur det slutar. Måste få bort ketonerna i alla fall!

Idag har vi inrett och installerat ormarna i sitt nya hem. Den lille spelevinken som är lika tunn som en penna, försvann direkt. Hasade iväg o gömde sig bakom bakgrunden. Den stora ormen fick sig ett skrovmål oxå som han/hon snabbt "tuggade" i sig.

Fick idag veta att jag har svenskaprov nästa vecka - igen...! Jag gjorde ju ett i fredags, om antiken, och ska alltså ha ett prov till redan nästa fredag, om medeltiden. Lite mer intressant än Antiken men ändock fullkomligt ointressant! Blä.

Nope, dags att plugga lite matte o engelska innan John Blund kommer!

CYA!