SLUTA KÄMPA!!! 

Vart ska du?

Öhh... Jag tar nästa väg istället!

Kan man annat än älska "argalappen.se"? Har man tråkigt kan man lätt konstatera att det finns de som har det värre genom att läsa på dessa underbara lappar! Men faktiskt kan jag kanske ha nytta utav en lapp jag hittade. Kanske kan jag låna formuleringen för att få min brevbärare att fatta...

Jag hatar reklam!!! Jag har inte fått sätta upp en "ingen reklam" - skylt för Putte eftersom han av någon anledning vill ha reklamen... Men för ett tag sedan fick jag klartecken och satte upp en lapp förra helgen. Inte fan hjälpte det!! Reklamen har ramlat in hela veckan i alla fall. En sak som stör mig till vansinne!! Jag har för fan satt upp en lapp om att jag ingen reklam vill ha ändå består 98% utan lådans innehåll av just reklam. Jag lät reklamen ligga kvar och satte den dessutom halvvägs ut genom lådan men likförbannat låg skiten i lådan dagen efter och dessutom lite till. 

Nu tänker jag göra en STOR lapp, inplastad, och skriva att jag ingen reklam vill ha och fråga om lappen är stor nog!!  Eller så "snor" jag argalappen.se's lapp...

Visserligen avsedd för pizzareklam men funkar säkert lika bra med vanlig reklam!

Idag blir varken badhus eller pulkabacke som vi hade planerat. Istället blir det julskyltning med ponnyridning, fiskdamm och tomteparad! Känns som en kall idé men gossarna blir nog glada så då får mor o far bita ihop!

Ikväll blir det plugg. Ska skriva lite mer om Freud. Det ska vara klart till imorgon då vi har gruppmöte och genomgång av vårt hittills gjorda arbete. Nästa vecka ska vi ha en muntlig redovisning för de andra grupperna om Psykodynamiskt perspektiv. Känns lite nervöst men det ska nog gå bra!

Nu, frukostdags!

CYA!

Hur definierar man Lycka? Är det att vara frisk? Att ha gott om pengar? Att vara lyckligt gift? Att ha barn? Är det individuellt är det på något vetenskapligt sätt fastställt att det finns något som generellt gör människor lyckliga?

Jag har varit lycklig många gånger i mitt liv men varför försvinner alltid lyckoruset efter ett tag? Om jag sammanfattar de senaste 5 åren så har jag varit lycklig då Hampus o Liam föddes, då jag gifte mig, då Sara flyttade hem igen, då jag kom på att jag ville plugga, då jag kom in på högskolan, då faran för Liams liv var över och säkerligen vid fler tillfällen, ändå känner jag mig inte speciellt lycklig just nu. Varför?

Jag har ju fortfarande allt... Jag har Hampus o Liam, båda i livet, Sara bor här, jag är gift med Putte och jag går i högskolan och jag bor i min drömkåk! Varför befinner jag mig inte i ett ständigt lyckorus? Jag menar inte att jag är olycklig, absolut inte, men lyckoruset hade gärna fått stanna lite längre än bara ett par dagar... =(

Bara en nattlig fundering... CYA!

Ord är så överflödiga.... Bara lyssna o njuuuuut!

Idag har vi kikat på Idol o käkat Tacos. Namnam! Gött att Linnéa äntligen åkte ut, som jag har väntat på det!! 

Har en del planer för helgen men inget bestämt ännu. Eventuellt badhuset imorgon, killarna gillar ju det, eller kanske pulkabacken. Vi bor ju strax intill den stora skidbacken på Kinnekulle och precis bredvid skidbacken kan man åka pulka. Vi var där förra året och jag kan konstatera att jag blivit en riktig mespropp. Jag vågade inte gå alls högt upp o åka. Väldigt brant backe som man får upp HÖÖÖG fart i så jag o killarna stannade en bit ner medan Putte travade längre upp. Hmpf, för ett antal år sedan hade jag minsann inte bangat, varför blir man mesig för??? 

För ett antal år sedan hoppade jag utan problem från 10ans trampolin. Jovisst, det var hisnande högt men vaddå? Bara att bita ihop o hoppa! Hmm... För lite drygt 5 år sedan, då jag var gravid med Hampus var jag o Putte o Sara iväg o badade och där hade de en 5a. Inga problem, sa jag till Putte, det hoppar jag lätt. Klev upp o fram till kanten och där stod jag länge o väl o körde en slags övertalning med mig själv men pinsamt nog slutade det hela med att jag tog stegen o travade ner igen! Surt!!! Dessa förbannade år som går drar ner mig från modighetsstegen! Eller kanske dumhetsstegen...? 

Jag ska prova att öppna bloggen igen. Ska bara lösenordsskydda det där inlägget jag skrev för ett par dagar sedan. Får väl se hur det går.... 

Tillbax till helgen... Jag har redan julångest! Jag har inte pyntat på något enda sätt ännu så det ska bli gjort i helgen och dessutom slå in drygt 48 paket. Förra året, efter jul, köpte jag en låda med små paket som var till adventskalendrar som jag har sparat. De ska slås in till Hampus o Liam. Och eftersom jag ger dem är jag oxå tvungen att göra en till Sara... Dock får Sara en kalender blandad med godis så det blir inte lika många paket att slå in till henne. Phu... Känns som det lär ta sin lilla tid!

Jag tror jag har blivit blogg-skadad. Ofta när något händer på dagarna så tänker jag att detta måste jag skriva om på bloggen. I mitt huvud sedan så formulerar jag meningarna och gissa om det låter bra. Fan, va bra formulerat det blir. Varför blir det inte lika bra när man väl sitter här o bankar på tangenterna??? Vad är det egentligen som gör en bra blogg till en bra blogg? Är det nyhetsvärde, humor, fakta, dagbok, sättet man skriver på eller vad är det?

Själv är jag någon sorts rättstavningsguru som får allergiska besvär av att läsa blogginlägg som är fulla av grammatiska fel och felstavningar. Jag blir riktigt irriterad och ännu värre är det när jag upptäcker att jag själv publicerat inlägg med stavfel. Ibland slinter man på tangenterna och fast man tänker rätt så blir det fel...

Slutligen ett sant ord...

CYA!

Min underbara lilla mamma var här igår på Hampus o Saras kalas. Varje år får jag en adventskalender av henne. Ja, varje år! Och den hade hon med sig igår. En kalender fylld av små o lite större paket blandat med godis. Hahaha, jag är 27 år (lite drygt) och får fortfarande en adventsklalender av min mamma. Det skulle inte vara en riktig jul utan min kalender! Kallas det tradition eller att vara bortskämd? Jag skiter i vad det kallas egentligen, jag bara måste få min kalender! Så, Tack lilla mamma! =)

Vaknade i morse o kände mig totalt off. Nedstämd o sur o tvär o ledsen. Jävla skit humör. Inget roligt alls. Inte blev det bättre när jag kom ut till bilen o upptäckte att tändningslåset frusit. Tur man har låsspray (eller vad det nu heter)! Efter många om o men lyckades jag vrida runt nyckeln. Det tog nog tio minuter och jag blev bara surare o surare.

Nu har jag i alla fall lämnat av gossarna på sina dagis o Sara på tåget så nu ska jag sätta mig o leka lite med gubbarna Piaget, Maslow, Bandura o Freud m.fl Jag ska försöka komma på ett system för att på ett enkelt sätt lära mig deras teorier och inom vilket perspektiv de verkade. Jag har ett visst hum om det redan nu men vill kunna det som rinnande vatten.

Först en slatt kaffe och en cigg till det så kan väl dagen få börja!

CYA!

Lite löjligt kanske men jag är så besviken på dagens tårta. Japp, jag köper tårtor till kalasen och denna gången hade jag beställt en schwartzwald (stavas det så, tro...). Den är glutenfri och det är ju ett måste och dessutom säger ALLA att den är SÅÅÅÅ god. Jag har aldrig provat och hade ganska stora förväntningar på dagens tårta och jovisst, den var god. Efter en stund säger min mamma "Är det inte mycket grädde i?" De övriga kring bordet diskuterade och enades om att det var VÄLDIGT mycket grädde och VÄLDIGT lite maräng i denna. Med andra ord har jag fortfarande inte smakat på riktig Schwartzwald-tårta...

Nope, tänker inte gå tillbax till det konditoriet. Inte bara pga detta utan jag hade bestämt mig för det redan innan eftersom de endast hade två kakor som var glutenfria. Det var allt i hela konditoriet alltså... Ingen bulle ens och söta, slibbiga kakor, inga vanliga, typ Drömmar eller dyl. Hampus tycker inte om sött o slibbigt så jag fick gå till ICA o köpa fika till honom... =(

Hur kan man ha lust att blogga o sedan bara tappa lusten fullkomligt???? Jag kände för att blogga för tio minuter sedan men nu är det som bortblåst!

Ähh... Lite tv o sen lite plugg istället!

Cya

Jag har egentligen lust att blogga nästan dagligen men det kommer ofta saker emellan och dessutom känns det inte motiverande när jag vet att ingen läser, då kan man ju lika gärna skriva privat dagbok på det gamla vanliga sättet? Alla säger, och även jag, ""Jag skriver för min egen skull" och det stämmer nog men bara till en ytterst liten del. Varför vill man annars ha läsare och kommentarer? Tror fan det att jag inte bara skriver för mig själv! Jag skulle vilja ha massor av läsare, vilket jag också hade ett tag. Då uppdaterade jag 4-5 gånger om dagen och hade varierande inlägg med både humor, bilder, fakta, nyheter och dagbok.

Så vad har hänt då? Varför numera lösenord? Jo, nu när bloggen är lösenordsskyddad kan jag tala om det. Inte ofta nuförtiden men ca varannan vecka får jag fortfarande vidriga kommentarer av min svärmor. Hon har inte våra mobilnummer, hemtelefonen svarar vi aldrig på (oavsett vem som ringer) och det gör att enda stället för henne att göra sig hörd är här på min blogg. Otrevliga, tykna, dryga kommentarer med både personangrepp och rent förtal. Jag blir arg varje gång men lovade mig själv för över ett halvår sedan att inte kommentera tillbax. Det har jag heller inte gjort och då trodde jag att hon skulle ge sig tillslut men det gör hon inte. Det bara fortsätter och mals på om skit om och om igen. Trots att jag inte nämnt ett ord om henne här på bloggen.... Kommentarerna jag får raderas direkt... Nja, först skickar jag dem till någon som har befogenhet att läsa dem efter som hon strider med min svärmor hon också,

Jag är tomd på ideer och vet inte hur jag ska få bort henne från min blogg. Har blockat hennes ip-nr men eftersom hon har mobiltbredband så varierar ip adressen och hon kan alltid kommentera. Har någon ett tips mottages det med tacksamhet.

Skakar av mig den tunga grå slöjan som alltid finns runt omkring då man pratar om henne och mår redan mycket bättre.

Nu, något roligt: Min Hampus fyller 5 år imorgon och det var en väldigt förväntansfull liten kille som gick o lade sig ikväll. På dagis ska han få bjuda på glass och på eftermiddagen kommer morbror Stefan, kusin Isabelle, Mommo o Börje o eventuellt Cita. Min andra bror kunde tyvärr inte komma.

Tänk... 5 år...Nästa år börjar han på förskolan och sedan blir det första klass. Tiden går såååå fort. Inget negativt med det egentligen men ibland skulle man vilja spola tillbaka till bebisstadiet och mysa där en stund innan man åter skickas tillbaka till den snabbgående nutiden... Lite flextid så!

Idag skulle jag fått tillbaka hemtentamen. Är riktigt nyfiken och det ska bli skoj med feedback. Jag är glad om jag slipper att komplettera... Fick i alla fall ett mail av läraren. Lärarna har 18 arbetsdagar på sig att rätta våra tentor. Om de behöver mer tid måste de ansöka om dispens hos en prefekt. Min lärarae fick dispens till 3 december vilket betyder ytterligare en hel veckas väntan. Trist!

Nej, nu är det dags att ta nattaciggen och sedan sova.  Eftersom det bara är 4 st som har lösenordet gör det inte ont om ni kommenterar lite! =)

CYA