Har vi någon örtkunnig medicinkvinna här ute i cyberspace? Jag behöver en mirakelkur mot feber och halsont. Haft feber i tre dagar nu o börjar bli illa trött på det och till råga på allt elände kan jag knappt svälja, orkar knappt prata för att halsatjyven gör så förbannat ont. Alla mirakelkurer mottages med tacksamhet!

På begäran kommer här en repris från min tidigare blogg...

24 februari -09 hämtade jag Liam på dagis. Han var trött o hängig, snuvig o lite feber. När vi kom hem ville han inte ha middag (väldigt ovanligt för att vara Liam) utan fick gå o sova tämligen omgående.

25 februari -09 var han som vanligt igen så jag lämnade honom på dagis. När jag hämtade honom var han trött o hängig, snorig och andades tungt. Han fick Hampus Airomir på kvällen etersom jag vet av erfarenhet med Hampus att allt som händer om man åker in till sjukhuset för tung andning är just att inhalera. Han hade ingen feber. Ville inte ha mat utan fick sova...

26 februari -09 skulle jag åka till Trollhättan för att "gå bredvid" på ett nytt jobb. Eftersom Liam var hängig så frågade jag mormor hon hon kunde ta honom. Först körde jag alltså Hampus till dagis sedan Liam till mormor och sen åkte jag till Trollhättan. Jag hade telefonkontakt med mamma en gång under dagen för att höra hur det var med Liam och hon sa då att han sover mest hela tiden. Jag sa att blir han sämre får ni åka in... Men de har ju ingen barnstol i bilen så det skulle i så fall bli med ambulans. Själv försökte jag skynda mig hem. Jag var med på tre möten o sen sa jag att jag måste hem till min son som är sjuk. Inga problem, jag fick jobbet.

På vägen hem ringde jag mamma igen för att höra om hon ansåg att man behövde åka in med honom, jag hade ju inte sett honom på massa timmar så det var inte lätt för mig att veta, och det tyckte hon, så jag satte fart o ringa. Ringde vårdcentraler, flera stycken, men de hade ingen tid samma dag, ringde barnmottagningen men de hade heller ingen tid, klockan var ca 15. Ringde sjukvårdsupplysningen för att höra om jag kunde få en tid kl 17 när jouren öppnar men de kunde inte dela ut tider i förväg utan jag var välkommen att ringa tillbaka klockan 17.

När jag kom till mamma var klockan ca 15.30 och jag fick äntligen se hur det var fatt med lille Liam som vid detta tillfälle var 1½ år gammal. Han var så trött, så trött och hade svårt att hålla sig vaken. Nu satt jag i en riktig rävsax. Jag ville åka in till akuten med honom men då skulle jag kanske inte hinna till Hampus som måste hämtas från dagis senast kl 17. Alternativet var alltså att hämta Hampus först, sedan hem o ringa jouren för en tid eller hämta Hampus o sen åka till akuten. Alla alternativ tycktes urkassa och jag visste inte hur jag skulle göra. Putte jobbade... Tack gode Gud och tack lilla mamma, mamma erbjöd sig att hämta Hampus så att jag kunde åka till akuten med Liam.

När jag kom in med Liam helt utslagen i famnen så gick jag fram till receptionen och sa; Hjälp honom! Sedan tog det kanske 3 minuter så kom det in tre personer i rummet vi blivit tilldelade, någon/några minuter senare vällde det in ett gäng till... Inget jag reagerade över just då. Inte förrän en grönklädd kvinna kom fram o presenterade sig. Hon sa: Hej, jag heter - minns ej - och är narkossköterska. DÅ blev jag rädd första gången. Narkossköterska?? Vad är det frågan om? sa jag. Då kom läkaren Torun Bergdahl, och tog med mig åt sidan lite och sa: Vi tror att Liam har diabetes. Helt säkra kan vi inte vara men han visar de symptomen och vi behandlar honom som att det är diabetes. Ok, sa jag, men det är väl ingen fara för hans liv???? Torun svarar det som ingen förälder vill höra; Det är allvarligt men vi gör så gott vi kan...

Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. Jag såg mig omkring i rummet och det var fullt av vitklädda och grönklädda människor. Chock, chock, chock! Jag gick ut, klarade inte att se på mer. De stack Liam i armarna, benen, händerna och till och med fötterna men han var så borta att han inte ens reagerade. Jag ringde till mamma och till Putte och berättade. Kan inte föreställa mig hur hemskt det måste varit för Putte, som var fast på jobbet, att få detta samtal...

När jag kom in igen höll de fortfarande på att sticka honom och när jag står där i tumultet och bara tittar och känner mig helt maktlös dyker en av mina bästa vänner upp i dörren. Jag kastade mig om halsen på henne och ALLT släppte. Oj vad jag grät, tårarna sprutade och näsan rann. Men vad underbart det var när hon kom. Hon jobbar på sjukhuset och hade sett mig i korridoren. Hon trodde att Liam var nedsövd eller åtminstonde fått lugnande men Nej, han var så borta bara. Hon stannade hos oss en stund innan hon var tvungen att rusa tillbaka för att jobba. Jag är henne evigt tacksam för de minuter hon fanns vid min sida.

Sedan började de förbereda Liam för ambulansfärden. Jag tänkte ta min egen bil och åka bakom amulansen. Haha, helt befängt, men det fattade jag inte just då i mitt chockade tillstånd. De lyckades tillslut övertala mig att åka med i ambulansen i alla fall och jag bar ut Liam och la honom på ambulansbåren sedan bar det av till Skövde och IVA. Från ambulansen ringde jag till Putte och sa att om ca 10 minuter åker vi förbi Skara med ambulans om du vill hänga på, han jobbar i Skara. Med blåljus och tjutande sirener anlände vi till Skövde och Liam fick en säng och blev kopplad till massa apparater. Sedan hade han ständig övervakning det kommande dygnet. De kollade värden mm en gång i kvarten...

Jag har inget riktigt tidsbegrepp så jag vet inte hur länge vi var på IVA innan jag åkte hem. Ja, jag åkte hem. Jag orkade inte vara kvar... Jag var totalt slut efter allt jag varit med om och ville bara hem till Hampus, så Putte stannade hos Liam.

Dagen efter lämnade jag Hampus på dagis och åkte sedan till Skövde och blev kvar där hela dagen. Liam hade vaknat till lite men var fortfarande väldigt hängig och helt passiv. Han är annars en kille som ALDRIG är stilla men det var absolut inget problem nu. Han blev kvar på IVA ytterligare en natt innan han fick komma upp till barnavdelningen.

Och då äntligen visste vi att krisen var över. Nu återstod hårt arbete bara men det är ju fullständigt skitsamma. Liam levde!!

Sara sa en väldigt bra sak nyss o jag fick mig ett gott skratt:

En man som har sex med många får sällan dåligt rykte men en tjej som har sex med många blir väldigt snabbt kallad slampa el hora eller dylikt.

Man kan se det så här: En nyckel som passar i sju lås kallar jag för "Master-Key" men ett lås där det passar sju nycklar kallar jag ett skräplås!

Haha, så himla roligt sagt/tänkt! O lite tänkvärt är det allt!

Natti, natti!

CYA!

Underbar gatukonst - igen...

Kolla på krysset o beskåda något märkligt... Vart tar de lila prickarna vägen?

INBJUDAN

Jag har registrerat mig som Buzzador på Buzzador.com och föreslår att du också gör det!
Som Buzzador får du utan kostnad testa nya produkter och tjänster.

Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj kan variera från någon vecka till månader beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna.
När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du besked om det.

Följ den här länken så det framgår att det är jag  som har bjudit in dig (mitt användarnamn som Buzzador är en74a):
https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1⟨=SE&refstr=en74a  

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken:
http://www.buzzador.com?refstr=en74a⟨=SE

Nu har vi enats om ormarnas namn. Bonnie o Clyde. Det var det enda Putte kunde tänka sig förutom Charlie så det var bara för mig att acceptera eftersom jag ville ha ett "par-namn" till dem. Vi brukar kunna kompromissa och det gick ju bra denna gången oxå! =) Nedan, en bild på Bonnie, en knubbig sak, ungefär lika kraftig som en penna... =)

Ser inte fram emot morgondagen då jag räknar med att åtminstonde ett par utav oss kommer att insjukna i maginfluensa... Nåja, vem som helst, bara inte jag! Fast... Hellre jag än Putte. Konstigt va? Men så är det när man har en fobi. Jag HATAR när Putte spyr, hellre spyr jag själv. Med gossarna blir det inte alls på samma sätt, inga problem överhuvudtaget! Som tur är!

Önskar att febern kunde ge sig nu... Tidigare ikväll hade jag 38* MED alvedon i kroppen. Suck...

Jävla skit dag. Ångest och feber, huvudvärk o ont i halsen. Ångest för att jag missar skolan. Imorgon har jag dessutom engprov. Skulle behöva göra det för att inte hamna efter. Men jag orkar inte plugga idag o lär inte sätta mig o göra ett prov helt oförberedd. Sen har jag ju en stor uppg inför söndag. Redovisnings uppgift på tre kapitel i psykologi och ett diagnosiskt prov i psykologi. Funkar inte att säga till den elektroniska läraren att jag är sjuk. Ähh, funkar säkert på något sätt men orkar inte kolla hur.

Nu börjar även Putte känna av mina åkommor... Frusen o ont i halsen... Hampus öga är bättre eftersom vi fick en salva till honom på BVC. Toppen! Men imorgon ska Liam vara hemma från dagis. Dagis ringde förut o frågade om han kunde vara hemma eftersom de har flera sjuka personal på avd och vi vill naturligtvis inte lämna honom till vikarier, vikarierna vill inte ta ansvaret heller så det går jämnt ut. Denna sjukdomen är tydligen något som traskar runt just nu. Blä!

Idag har vi käkat riktig slarv middag men O så gott det är; Våfflor med sylt o grädde. Namnam. Hampus fick dock inga våfflor utan  pannkakor. Hittade inga glutenfria våfflor... Har ingen aning om ifall det finns överhuvudtaget. Men han älskar pannkakor så han blev nöjd ändå.

En hypotes; Är det inte elakt o säga till ett barn att du får gärna komma till mig, jag vill gärna att du kommer o sover över osv. när man VET att barnet inte FÅR göra detta för sin mamma av olika orsaker...........  -------------------------------------------------------------------------------------------------

Fick ta en paus i skrivandet eftersom Hampus just spydde... Å jag som hatar spyor!!! När jag tvättade honom efteråt sa han ""Tack för att du tvättar mig, mamma". Underbara gullunge! Nu sitter han i soffan igen, ren och med en hink framför sig. Suck!

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Tillbaka till hypotesen; En sån här händelse har inträffat idag. Inte i detta hemmet dock men när jag fick höra om det så började jag tänka... Fruktansvärt elakt mot barnet att göra/säga så!!! Oavsett om man tycker att mamman gör rätt eller fel som inte låter barnet åka dit så kvarstår ju faktum; Mamman bestämmer!!  Medhåll eller mothugg? Delge gärna er åsikt!

lika mycket som jag brukar. Inte alls!!! Jag mår skit idag oxå. Morgontemp 38,5*. Svetten rinner o jag är färdig som människa. Nu till problemet; Hampus o Liam ska till BVC idag kl 10.00 Jag frågade Putte om han kunde ta det själv eftersom jag mår skräp och det kunde han. En timme senare ändrade han sig... Jag måste följa med! Va faaan... Jag är ju döende juh....!

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är vi hemkomna från BVC och jag överlevde detta hemska äventyr oxå. Nu vill jag bara gå o sova och det ska jag snart göra oxå. Hampus har haft någon konstig sjuka idag. Han har varit helt väck, jättesjuk, och nu helt plötslligt mår han bättre. Fattar ingenting. Men bra att han mår bra så klart!

När vi varit på BVC åkte vi till ICA o handla. Jag o Sara gick in i butiken o Putte m barn stannade i bilen. När vi kom ut berättade Putte att han stått o väntat på en perkeringsplats och när bilen som stod där hade backat ut kom det en bil från andra hållet och snodde platsen. Man gör bara inte så, något Putte sa till gubben som körde oxå men gubben bara gick. Varken jag eller Putte kan med sånt beteende så vi väntade helt enkelt till gubben kom ut. Putte hade då parkerat vår bil så nära gubbens att han fick krypa in via passagerarsätet. Jag stod utanför bilen o rökade o sa till Gubbens fru "Vi försöker lära våra barn hur man uppför sig o så kommer ni o spolierar alltihop." Fick inte mycket gensvar på detta utan gubben o kärringen hoppade in i bilen och skulle åka. Dock kom de inte så långt, jag ställde mig precis bakom deras bil... Då körde Gubben på mig!!!!! Sen kom tanten ut o bad om ursäkt. Jag sa till henne att säga det Putte så  att barnen hörde och det gjorde hon, sedan kunde vi åka hem i godan ro... Fy faan, ska inte medelålders människor kunna uppföra sig??!!